Bloggpriset 2013

Jag kan redan nu utannonsera mig som vinnare i kategorin "Årets mest usla bloggare".

Juryns motivering;

Bloggaren avviker från det allra mest heliga, att blogga åtminstone en gång om dagen. De få gånger hen uppdaterar är det oerhört krystade inlägg vi får läsa. De gånger hen får det att glimta till ens med den minsta låga, det är då hen - skrupelfritt - utnyttjar sitt barn för att återge de roliga historier hen tror att barnet har att komma med. Juryn avstår från att gratulera och zzz...

Tröstar mig själv med att jag ändå skall få sommarprata på Vega i sommar. Men, de kanske bad mig för att de a) hade fått back av någon storhet, b) hade slut på bra namn eller c) tycker synd om mig.

Ytterligare i serien

Som en fortsättning på griskotletten, slog det mig i går då jag slevade upp glass åt tredje person att jag aldrig gjort det.

"Krupit upp i soffan och ätit en burk glass, direkt ur burken." Så där som jag nu inbillar mig att många, främst kvinnor, meddelar att de gör, i synnerhet då förhållandena är sorgliga.

En sak

En sak, två frågor:

När i alla himla tider blev det så här mycket sommar? Hur är det möjligt att det lilla barnet blivit så stort?



Signaturen "Frågvis och efter i tidtabellerna"

I serien "Har jag aldrig testat"

Det slog mig idag, då vi talade om grisar här hemma - vilket vi gör ofta - att jag aldrig tillrett griskotletter.

Var det inte typ det enda man åt under 70- och 80-talet?

Kvistig fråga på kvällskvisten

De bästa frågorna får jag vid läggdags, den lilles läggdags.

"Mamma, vart försvinner prupplukten?"

Allt det dubbla i en enkel söndag

Den lite barnsliga tanken, det är inte okej att gå och dö så nära inpå morsdagsfirandet.

Sällan, aldrig, har jag känt av en morsdag som jag gjorde igår. I ärlighetens namn tänkte jag på det redan några dagar innan, att det var väl galet att gå bort så nära inpå flaggningsdagen för mödrar.

De senaste åren har jag varit så absorberad av morsdag utgående från mitt eget perspektiv. Först stack dagen i ögat för att jag inte var mamma. Efter att den lille anlände i familjen har dagen varit alldeles mjuk, full av sol och outsinlig glädje. Så jag måste erkänna att mitt perspektiv, mitt firande av min mor har fallit i skymundan.

Den lite barnsliga fantasin, om jag hade en mor, om jag hade haft en i går, oj, så jag skulle ha firat henne!

Det är så lätt att konstatera det nu, då jag är mitt uppe i den egna rumban som mamma i en barnfamilj. Då jag är omgiven av andra i min situation. Blicken varit riktad åt andra hållet.

Jag är och har varit så upptagen i min roll som mamma, att jag ibland, ofta, glömde att rikta blicken åt det andra hållet. Mot min mor.

Så det jag, i något som var en salig blandning av glädje, tacksamhet lycka och sorg, gladde mig över igår - med tanke på allt det jag missat - var att jag hann fram tillsammans med min mor innan det var dags för mig att bli moderlös.

Att vi under de sista åren var just det vi alltid bara skulle vara, mor och dotter. Utan något där mellan som skavde, gjorde oss till något annat än det. Det gladde mig i går, mitt i sorgen.

Och glad var jag naturligtvis, långt mer än glad, över det som är en kärna. Min familj. Min man. Mitt barn. Min kärna som firade mig som en prinsessa. Tacksamheten över att vara på den här sidan, där jag är en mor. En mor som får frukost på sängen, får gåvor, får njuta av att vara en mamma under solen.

Tacksamheten över att en del av de kvinnor som väntat länge, länge, på att få fira, att de fick fira en första gång i går.

Och i tankarna de som fortfarande väntar. Också de som inte längre ens får vänta. I tankarna finns ni.

Julafton för dig med ekotänk?

Julafton för den med ekotänk, det är definitivt att städa förrådet, lagret, vinden!

Vi städade igår (trots helgdagen, jojo) och jösses så många grejer vi har som jag totalt glömt. Hade förskansat mig på att vara hård, det vill säga ta farväl av så mycket som möjligt och lyckades faktiskt med det.

Från och med i kväll kommer julklapparna att finnas till salu - till billiga priser - på ett lopptorg nära dig (förutsatt att du bor i Östnyland, då). Bland annat en symaskin modell Singer anno 1970- eller 80-talet kommer att finnas till salu, nämner det i och med att jag lärt mig att de maskinerna håller bättre och klarar mer än de nya maskinerna.