Om du bor i Sibbo är det kanske inte så ovanligt med folk som säger typ "inte för att jag är rasist, men.." På det känner man igen rasisterna! Nåjo, det var elakt och kanske onödigt, men jag har upplevt rasism mot utlänningar, men speciellt mot finskspråkiga (i Nickby/norra Sibbo-trakten)!
Ja, man bor ju i Sibbo. Jag har inte stött på något rasistiskt här i våra omgivningar, varken mot utlänningar eller finskspråkiga - och fint så. Här på vårt område är vi finlandssvenskar dessutom i rejäl minoritet, så här hör man verkligen ingen kommentera något om de finskspråkiga. Vad de säger om oss och dem nere på byn, det har jag ingen aning om.
Knepig fråga! En av mina kompisar, som är modig och rättrådig, menar att man måste reagera varje gång. Hon brukar säga "men är DU rasist, det tycker jag inte passar dig alls" i såna situationer och jag tycker det kan funka. Svårt att hitta rätt kommentar och rätt ton, tycker jag, för jag vill också vara en sån som reagerar men jag vill inte heller få på käften ... Kanske man kan fråga "Men hur tänker du då?", om nån slänger ur sig nåt rasistiskt, och liksom vända det till nyfikenhet: Är du faktiskt rasist?
En bekant visade sig tyvärr vara rasist. Vi bröt kontakten helt. Det kom fram via hennes status uppdatering på FB. Jag vill helt enkelt inte umgås med henne eller familjen.
Mia - åh, vilken cool kompis. Jag skulle vilja vara sådan alltid och hela tiden. Men ibland, som i det här fallet, så blir jag så generad å den andra personens vägnar att jag bara vill lägga mig ner och då. Nu kommer jag att tänka "nassesvin" om personen i fråga då jag stöter på denne och inte veta vad jag skall göra av mig själv. Jag vet att jag borde ta mig i kragen, åtminstone säga att jag inte håller med.
Linda. Usch, det låter tråkigt. Mitt fall är lindrigare, det i och med att det faktiskt bara handlar om en flyktig bekant. Men, jag ger tummen upp för att ni tog ställning, det är tufft.
Jag har smårasister (okunskap och slentrian snarare än ideologi) i familjen, sån familj som inte går att skära bort. Min lösning har varit att vid varje kommentar om De Andra ifrågasätta om den nationella/utseendemässiga/religiösa generaliseringen går att göra, om nationalitet/etc. är en relevant kategori i sammanhanget. Jag tror nu inte för ett ögonblick att jag tar rasismen ur dem, men de är åtminstone tvungna att försvara sig varje gång.
Det här är så pass gnetigt och tröstlöst att jag nog skulle göra som Linda om det gällde bekantskaper snarare än familj.
Kit - det händer i min näromgivning också att personer med utländskt påbrå kallas klumpas ihop och kallas för något nedlåtande. Då brukar jag försynt påpeka att det inte är okej att kalla folk saker. Inte i nedlåtande ton. Håller med dig om att det är tröstlöst. Och pinsamt, jösses så jag kan skämmas å andras vägnar (men, det är väl många som skäms i stället för mig också, så det går jämnt ut).
Om du bor i Sibbo är det kanske inte så ovanligt med folk som säger typ "inte för att jag är rasist, men.." På det känner man igen rasisterna!
SvaraRaderaNåjo, det var elakt och kanske onödigt, men jag har upplevt rasism mot utlänningar, men speciellt mot finskspråkiga (i Nickby/norra Sibbo-trakten)!
Ja, man bor ju i Sibbo. Jag har inte stött på något rasistiskt här i våra omgivningar, varken mot utlänningar eller finskspråkiga - och fint så. Här på vårt område är vi finlandssvenskar dessutom i rejäl minoritet, så här hör man verkligen ingen kommentera något om de finskspråkiga. Vad de säger om oss och dem nere på byn, det har jag ingen aning om.
SvaraRaderaKnepig fråga! En av mina kompisar, som är modig och rättrådig, menar att man måste reagera varje gång. Hon brukar säga "men är DU rasist, det tycker jag inte passar dig alls" i såna situationer och jag tycker det kan funka. Svårt att hitta rätt kommentar och rätt ton, tycker jag, för jag vill också vara en sån som reagerar men jag vill inte heller få på käften ... Kanske man kan fråga "Men hur tänker du då?", om nån slänger ur sig nåt rasistiskt, och liksom vända det till nyfikenhet: Är du faktiskt rasist?
SvaraRaderaEn bekant visade sig tyvärr vara rasist. Vi bröt kontakten helt. Det kom fram via hennes status uppdatering på FB. Jag vill helt enkelt inte umgås med henne eller familjen.
SvaraRaderaMia - åh, vilken cool kompis. Jag skulle vilja vara sådan alltid och hela tiden. Men ibland, som i det här fallet, så blir jag så generad å den andra personens vägnar att jag bara vill lägga mig ner och då. Nu kommer jag att tänka "nassesvin" om personen i fråga då jag stöter på denne och inte veta vad jag skall göra av mig själv. Jag vet att jag borde ta mig i kragen, åtminstone säga att jag inte håller med.
SvaraRaderaLinda. Usch, det låter tråkigt. Mitt fall är lindrigare, det i och med att det faktiskt bara handlar om en flyktig bekant. Men, jag ger tummen upp för att ni tog ställning, det är tufft.
Jag har smårasister (okunskap och slentrian snarare än ideologi) i familjen, sån familj som inte går att skära bort. Min lösning har varit att vid varje kommentar om De Andra ifrågasätta om den nationella/utseendemässiga/religiösa generaliseringen går att göra, om nationalitet/etc. är en relevant kategori i sammanhanget. Jag tror nu inte för ett ögonblick att jag tar rasismen ur dem, men de är åtminstone tvungna att försvara sig varje gång.
SvaraRaderaDet här är så pass gnetigt och tröstlöst att jag nog skulle göra som Linda om det gällde bekantskaper snarare än familj.
Kit - det händer i min näromgivning också att personer med utländskt påbrå kallas klumpas ihop och kallas för något nedlåtande. Då brukar jag försynt påpeka att det inte är okej att kalla folk saker. Inte i nedlåtande ton. Håller med dig om att det är tröstlöst. Och pinsamt, jösses så jag kan skämmas å andras vägnar (men, det är väl många som skäms i stället för mig också, så det går jämnt ut).
SvaraRadera