fredag 29 juli 2011

Att leva som man lär

Vi börjar med försöket att sluta slänga mat; det fungerar fortfarande. Jag kan inte komma ihåg när jag senast skulle ha slängt mat? En bidragande orsak är otaliga grönsaksland (och skogar) som bidrar till att det är rätt lätt att bara plocka med sig just det man behöver för stunden. Tillfredsställelsen i att äta en middag som blott består av saker du själv plockat, odlat och/eller fångat är stor. Hur är det med dig, sitter det i, att försöka låta bli att slänga mat?

Löpningen. Jag springer, fortfarande, minst tre rundor i veckan (jag har inte glömt att jag har ett halvt straff kvar!) hela sommaren. Jag tycker till och med att det är lite skönt att springa nu och då. Men, det här är en vecka då det är stört omöjligt att klämma in ens tre rundor, på grund av orsaker som jag inte kan påverka, så jag får återkomma angående eventuell bestraffning i början av nästa vecka. Hur är det med dina joggingturer?

Jag återkommer med andra tankar om några blå stunder.

1 kommentar:

  1. Nja. Det gick ju bra i början av det här tillfälliga Helsingforslivet, men sedan urartade det lite. Jag har nog aldrig kastat så mycket bröd som den här sommaren. Jag har helt enkelt haft enormt svårt att lära mig att det faktiskt möglar så fort man vänder ryggen till i den värme som rått i min höghuslägenhet. Jag har kastat surdegsbakat rågbröd som ju aldrig annars brukar mögla, och jag har kastat rieskor som frysts in på bäst-före-datumet och som visat sig vara mögelprickiga när jag tagit dem ur frysen. Nu är jag så paranoid att allt bröd är i frysen hela tiden, utom den där lilla stunden när det först är i brödrosten och sedan äts upp medan det fortfarande är varmt. Jag vet seriöst inte hur jag skulle ha kunnat äta bröd hemma alls i sommar utan frys.

    SvaraRadera