tisdag 23 augusti 2011

Det trodde jag inte

...men mina före detta kolleger, de finaste, sitter just nu i mötesrummet och tittar på en Jyrki-DVD.

Jyrki?

Kollegerna säger, med breda leenden att det var så fint att komma hem efter skolan för att bänka sig i soffan, för att titta på just det, Jyrki. Att det coolaste skulle ha varit att komma och hänga med de andra i publiken, men att det kändes lite väl fräckt.

Och jag, jag känner mig tusen år gammal.

5 kommentarer:

  1. Kommer så bra ihåg när ungarna tittade på Jyrki! Och yngre sonen ville absolut ha en Jyrki-lippis så mor min fick ta sej till Glaspalatset för att inhandla en. Hon kände sej lite främmande där sa hon. Lippisen finns nog kvar nånstans! ;)
    emaj

    SvaraRadera
  2. Åååååh Jyrki var så cool! Så storstad! Där satt jag hemma i storskogen omgiven av får, björkar och sädesfält och suktade efter den dagen jag skulle få stå utanför glaspalatset.

    Den dagen kom aldrig.

    SvaraRadera
  3. Jyrki var helt bäst! Och ja, jag fanitta dig också! :) (Stod nog nångång utanför glaspalatset också... Det kändes stort då. Nu minns jag inte ens längre vem det var jag hoppades få se en glimt av?!)

    SvaraRadera
  4. Jyrki var det bästa med min tid i högstadiet. Cyklade fort hem för att se Molli-Olli och alla ni andra slappa typer på programmet.

    SvaraRadera
  5. Alltså, om ni vill så kan jag komma hem till er alla och referera varierande saker? Signaturen "entinen teeveestä tuttu"

    SvaraRadera