onsdag 2 november 2011

Såhär mycket förtjänar jag!

Igår publicerade information om vem som tjänar mest kosing i vårt land, och hur mycket kosing det handlar om. Jag har inte riktigt fattat poängen med den stora yrsel som uppstår då de här siffrorna publiceras. Nyfikenheten leder in i det, och efter nyfikenheten, är det då avundet som tar över?

På tal om avund. Det är så lite man vet, och ändå tar man sig tiden och orken att gå omkring och sukta efter det någon annan har. Eller rättare sagt, som man tror att någon annan har.

Jag har varit avundsjuk. Under tiden jag och vi väntade barn var jag avundsjuk på ett till och med lite osunt sätt.

I vår bekantskapskrets finns ett par, de träffades för något år sedan. Föll pladask för varandra, flyttade ihop det vackraste av hem. Var sådär otroligt gulliga mot varandra, fixade och donade tillsammans. De var händiga och odlade mer eller mindre hela sitt skafferi själva. Det var synnerligen klart att de förlovade sig och snabbt började vänta barn. Och det gladaste och vackraste, friska barnet föddes.

Som jag var avundsjuk. Den här familjen var spegelbilden jag ville se då jag tittade i vår spegel. Men, jag såg ju allt annat. Den här familjen var och hade allt jag ville ha.

Trodde jag ja.

På ett oerhört smärtsamt sätt gick det upp för mig att allt inte skrevs med plustecken framför i denhär familjen. Tvärtom, bakom allt det ljusgula och soliga fanns ont, smärta och rädsla. Så mycket av det jag inte såg, eller visste om, ledde till att den här familjen inte finns mer.

Och där hade jag gått omkring och varit avundsjuk, levt i den tron att de hade allt jag ville ha. I den mån att jag inte såg det jag och vi hade, som - against all odds - håller än i dag.

Den här fysiska erfarenheten av att det också bakom de blommigaste gardiner och tjockaste plånböcker kan vara riktigt eländigt, den hjälpte mig att sluta vara avundsjuk på det jag inte vet något om. Än en gång, var och en med sitt och jag med mitt.

7 kommentarer:

  1. Så kloka ord en onsdagsmorgon! Har själv också mellan varven känt av den djävulska avundsjukekänslan då jag "jämfört" vår familjesituation med andras.
    Men då det kommer till kritan skulle jag ju inte vilja byta heller! Avundsjuka leder ingenvart, förutom i mörker för en själv. Vi ska vara glada för varandra i stället! Fina du!

    SvaraRadera
  2. Jag tror på ett, möjligen ganska naivt, sätt att mängden lycka, framgång, motgång och svårigheter är ganska konstant. Att det inte är nån vits att önska sej nån annans liv, för där finns också en massa sånt som man inte vill ha, som man själv sluppit undan.

    Vad gäller inkomster och skatter så är jag SÅ fine med vad andra mänskor förtjänar och de pyttesmå potatisar jag själv drar in. Lyckan finns inte där.

    Men nog har jag också varit fylld av avund. På såna som lyckats med det jag misslyckats med. Förstås. Som tur är jag inte det längre. Det som en gång var en dröm, skulle snarare te sej som en mardröm idag. Dessutom har jag uppfunnit andra drömmar, andra mål.

    SvaraRadera
  3. Jag hatar de där listorna, helt seriöst. Inte så att jag tjänar mycket pengar, nej nej. Jag knegar nog på liten lön. Men det sprider en sån "roti" stämning när vissa vill diskutera andras pengar. Fast sen är det väl jag som sprider den där stämningen egentligen när jag fnyser ut, Och vad gör det för skillnad för DIG vad han/hon tjänar.

    För jag orkar inte med spekulationerna oc avundsjukan. Och det faktum att de där uppgifterna egentligen inte alls är till konkret nytta för nån.

    SvaraRadera
  4. jag kan helt enkelt inte förstå vem som bryr sig liksom. Eller är det bara "fattiga männskor" som jag (om nu studerande ska räknas till fattiga, det är ju för tusan typ 3-7 år av livet för de flesta, det kan man väl klara av, eller?) som blir irriterad av att se alla dessa listor på hur mycket folk tjänar och hur mycket folk i olika sektorer tjänar i medeltal. Eller så undviker jag dem bara för att undvika avundsjukan..
    /i

    SvaraRadera
  5. Jag tycker att man borde publicera ett medeltal på hur många timmar per vecka dessa personer jobbar också. Så att folk skulle förstå att dessa inkomster inte kommer på 37h/vecka (för de flesta). I övrigt håller jag med Sara. Jag tror också att alla har ungefär lika mycket skit i sitt liv, det tar sig bara olika uttryck och former.

    SvaraRadera
  6. Anne - tack själv för kloka ord. Det blir så mycket lättare då man slutar snegla åt sidorna.

    Sara - det är det som är så skönt just nu. Att kunna titta tillbaka och se vad man varit, att man lyckats komma till en plats i livet man inte ens visste att man ville vara på.

    Marica - ja, listorna leder ju mest till sura uppstötningar kring lunchbordet. Och så hör det till att man skall anse att ingen är värd det de förtjänat.

    I - ja, eller är det så att de rika också sitter och läser och är nöjda över det de ser? Det jag är säker på, det är att de rika inte ägnar lite mycket tid åt att ondgöra sig över de fattiga, som ja - andra vägen.

    Eva - jag är helt inne på samma linje som du och Sara. The amount of shit är oss given, och det samma gäller mängden lycka. Där mellan dem får man leva livet bara.

    SvaraRadera
  7. Vilket otroligt fint inlägg. Sorgligt och fint.

    SvaraRadera