lördag 31 mars 2012

A Kodak moment

Det är med viss (och stor) lättnad jag kan konstatera att det inte finns för många ögonblick jag tänkt "nej, fasiken, nu missade jag det där". Med tanke på alla de saker, och de är många, den lille gör för första gången. I dag missade jag ett så kallat Kodaktillfälle. Den lilles cykelpremiär.
Att jag missade själva ögonblicket, det känns okej då jag fick ett fotobevis då det faktiskt hände och sedan hade jag en möjlighet att se det med eget öga då jag kom hem.

fredag 30 mars 2012

Om Twitter är stort

...och om du är intresserad, så får du gärna följa mig. På Twitter hittar du mig under det oerhört kryptiska namnet @NickbyMicaela.

torsdag 29 mars 2012

Så svårt var det väl inte?

Om man är typen som får kliande utslag över kroppen då avdelningarna i leksaksbutiken är uppdelad i flicka och pojke, så inger svenska Leklust lite hopp i en trött själ:
Svårare än så var det inte! Heja, heja, Leklust! Peppad av Annes inlägg om att man skall tacka en fin typ varje dag, tänkte jag skicka dagens tack till lust Leklust.

onsdag 28 mars 2012

Kort uppdatering om min muskulösa kropp:

Coachen på gymet undrade vad jag har för mål med min träning. Jag räknade upp min blygsamma lista; en six-pack, muskulösa armar och bröst och rumpa utan effekt av gravitation, gärna genast. Omöjligt, var coachens svar.

Vill någon tipsa om ett bra gym?

Note to self:

Att den lille är o-kackad i en vecka, det är inget att ta så mycket stress över. We will always have March 2012, remember ten days and some counting.

tisdag 27 mars 2012

Hur mycket mat slängs?

Du som sökte på "hur mycket mat slänger matbutikerna?".

Svaret är 65 miljoner kilo mat per år. Det är så mycket mat butikerna i Finland slänger per år. Det enligt en undersökning gjord år 2011.

En god påminnelse för mig själv; köp bara det du verkligen tänker använda. Det du köpt skall gå via magen innan det åker vidare i ekosystemet.

Mässa slut.

Det här med att barn inte kan städa

Jag vet att jag kommer att få äta upp mina ord, om tretton år står jag säkert i dörröppningen till den lilles (han är förhoppningsvis lite större då) och gormar om icke-städandets inverkan på veckopengen.

Desto större orsak att vara glad så länge det varar. Det roligaste den lille vet, det är att diska och dammsuga.

måndag 26 mars 2012

Lite spinning har väl ingen dött av?

Den lille tar mitt osande om spinningen med en nypa salt. Att cykla är väl inte så svårt? I det römanska residenset pågår förberedelserna inför cykelsäsongen för fullt:

Jojo, man skall klä dem som man vill så länge det är möjligt.

Klipp ur framtiden; "Men morsan, hur tänkte du? Hur kunde du publicera en bild på mig med en vattenmelon på huvudet?"

Vad mamma jobbar med?

I något skede kom jag och den lille att prata om vad jag jobbar med. Som det nu var en morgon, då vi satt och klämde in oss i halare och stövlar, berättade jag att pappa jobbar med datorer och mamma jobbar på tidning.

Den lille höll på att krevera av skratt. Det är fullständigt omöjligt att vi jobbar så, i synnerhet det här med att jag skulle jobba på tidning, det är ett så vansinnigt konstaterande att det inte kan stämma, enligt den lille.

Så, en morgon då vi pratade om samma sak, redan inne på dagiset, meddelade den lille att hans mamma skulle gå på jobb. Hans mamma jobbar med datorer och pappa, ja, han jobbar på tidning.

Det roliga är, jag får det inte att se ut så i skrift, att den lille faktiskt håller på att gå i bitar av skratt då man påstår att jag jobbar på tidning. Revi nyt siitä sitten, som man brukar säga på det andra inhemska.

Jag skall dansa i neon

Ni är förstås alldeles till er, ni har inte fått någon gymrapport?

Jag gick till gymet senaste vecka. Fick någon felkoppling i hjärnan och gick på en spinninglektion. Det jag visste om spinning, det var att det står någon form av motionscyklar i en sal, och hur svårt är det nu att cykla?

Uhum.

Svårt.

Låt mig säga såhär, jag är så pass grön att jag tex. hade glömt att ta en vattenflaska med mig. Eller, jag hade inte ens tänkt tanken. Att jag dessutom "cyklade" med en cykel vars styrstång var lös, det var så hälsovådligt att en annan cyklist steg av sin cykel och kom och skruvade fast mitt styre.

Tusen poäng.

Nu skall jag söka reda på mitt åttiotal och benvärmare i neon. Och fundera på vilken lektion jag skall välja som följande. Body Combat låter väl trevligt? Vad gör man på en BC?

fredag 23 mars 2012

Morfar

Jag fick lapp genom luckan igår. Postiljonen meddelade att ett paket väntar på mig på posten.

Finns det något mer spännande än att få paket på posten då man minst anar det?

Jag gick via posten (okej, postombudet, jag bor ju på landet) och såg att det var ett paket skickat av min far. Väl framme på jobbet öppnar jag paketet och ser att det är adresserat till den lille.

Jag blir så otroligt glad. Ett paket på posten åt den lille, på intet sätt kopplat till någon bemärkelsedag, utan sådärbara. Av morfar.

Bara ordet, morfar, att se det på pränt.

Om du läser det här, pappa, tack! Du har redan satt en liten sol på min himmel. Då jag kommer hem skall jag se till att samma sol åker upp på den lilles himmel.

Fin

Ni som känner mig, ni vet att jag är hopplös på kläder och smink och sådant. I ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket och det är väl det som syns.

Fredagen till ära satte jag lite läppglans på mig på morgonen. Den lille, som stod och borstade tänderna brevid mig, brast ut i ett hänfört; "Fin!"

Hjärta. Hjärta. Hjärta.

torsdag 22 mars 2012

Brun utan sol

Ja, jag gick en rundvandring på gymet här om dagen (fråga mig inte om själva tränandet, är du snäll).

Vid ett av omklädningsrummen stannade min guide och sade; "ja, här hittar du sen solariet.".

Måste erkänna att jag hajade till. Solarium? Finns det någon som fortfarande solar i solarium? Eller solar över huvudtaget?

onsdag 21 mars 2012

Jag är ett pök, jag är ett pök

Saker som händer i gryningen;

Den lille träder in i sovrummet. Över huvudet har han dragit ett halkskydd, ni vet en sådan där gummimatta man lägger under mattorna, så att de inte skall glida omkring längs golvet.

Med låg - enligt honom själv hotfull - röst, mässar han: "Jag är ett pök, jag är ett pök".

Jag blev mer glad än rädd.

Innan ni anmäler oss hos barnskyddet, han var inget regelrätt pök, det var ett spöke han föreställde.

Micaela går på gym

Tackar som frågar, jo, jag har varit på gym (det ligger mittemot mitt Borgåjobb) så två, tre dagar i veckan borde jag inte kunna smita förbi utan att ha dåligt samvete.

Nu undrar ni förstås hur det gick, min första date med konditionssalen, så här tusen år efter senaste gång?

Det gick riktigt bra. Jag promenerade in, med gympaväskan i högsta hugg, konsulterades, köpte mitt medlemskap och åkte hem!

tisdag 20 mars 2012

Saker man lär sig

Den lille lärde sig manövrera trehjulingen. Plötsligt är jag mor till ett barn som kan cykla. Mannen i huset har förevigat den lille och monstertrehjulingen, du kan titta här: barnet och trehjulingen.

måndag 19 mars 2012

Inlägg av det mer irriterande slaget

Ja, alltså vet ni vad.

Nu skall jag gå och göra något jag inte gjort på flera år. Jag är lite nervös, vet inte hur det fungerar här och jag kanske har glömt hur man gör. Tänk om jag inte överlever!?! Då vill jag att ni skall veta att jag tycker att ni är de bästa läsare en bloggskribent kan ha, sådeså.

Jättespännande eller hur?

Om ni vill, så får ni gissa vad det är jag skall göra? Tusen poäng och en banan får den som vinner.

Jag är inte gravid (pahhh!), jag skall inte byta jobb, jag skall inte klippa håret.

Nej vet ni vad. Så spännande är mitt liv, att jag nu skall gå över gatan för att se om jag kan filera in på gymmet. Om jag vågar.

(Men, det kan hända att det här är det sista inlägget, det är nämligen flera år sedan jag varit på gym, helt på riktigt.)

Att vara helt ute

Det är så många saker jag inte har koll på, så många saker jag inte förstår.

Det slog mig då jag, hundra år efter alla andra, såg Black Swan. Som så ofta då det gäller kritikerrosade grejer, så reagerade jag som jag brukar. Min reaktion efter att filmen tog slut var lite sådär "uhum, uhum".

Jag tror inte att jag fattade riktigt allt. Tur att upplägget inte var ett glas rödvin och ingående diskussion om filmen direkt efter.

Och sådan här är jag gällande många saker. Jag kan till exempel inte säga vilken skillnaden mellan Star Trek och Star Wars är. Jag har ingen aning om vem som tävlar i Voice of Finland eller Idols. Många låtar jag hör på radion är totalt obekanta för mig.

Jag är inte speciellt inne inser jag.

söndag 18 mars 2012

Saker som måste irritera, del 3

Tänk att dra storlek 24 i sko och vara tvungen att navigera över den polaris som envisas med att hänga kvar. Att barnskors bottnar dessutom är hårda och plastiga, det gör glidet ännu bättre.

Den lille vägrar gå på egen hand där ute. Han hänger som en koala runt min hals och påstår att han inte kan gå längre.

Och jo, tackar som frågar, halkan pärtar också mig.

Välkommen till mitt storkök

På listan över saker som tillreds i residenset i Nickby idag: ärtsoppa och makaronilåda. I mängder som skulle föda hela det där omtvistade området i Dragvsik.

Allt för att jag är så pretto att jag tycker att det är fint att "ha lite färdig mat i frysen". Måste erkänna att jag tycker att just den frasen är en av de läbbigare.

Övriga notifikationer angående mat hemma hos oss och på bloggen:

- jag är den som alltid köper lite för mycket av allt, och tillreder för mycket av allt. Det är ungefär det värsta jag kan tänka mig, att maten skulle ta slut innan alla fått så mycket de vill.

- då jag var liten bestämde jag mig för att jag alltid skulle ha åtminstone ett paket kex hemma då jag blev stor. Nu då jag är stor är det inte så noga längre, men jag kommer ihåg att jag bestämde att hemma hos mig skulle man få äta kex när helst man ville, till och med utan orsak.

- jag är inte den som bloggat speciellt många recept, men jag blir barnsligt glad över att den där citronpajen jag lade upp, att den hänger med som ett av favoritsöken då man söker min blogg. Ni som testat receptet, visst är den god?

- på tal om inget, jag vet att jag aldrig lägger upp foton längre. Förklaringen är enkel, jag bytte telefon (någon gång i november, shhhh....) och har inte orkat fundera över hur bilderna blir tillräckligt stora för att det skall lönas publicera dem.

fredag 16 mars 2012

Man vet att man bor på landet...

...då sista möjligheten att åka kollektivtrafik hem är klockan 19.30.

Nåväl, det blir korta och effektiva festkvällar.

En liten viskning i natten

Vet inte om det gått att uppfatta på det jag skrivit, men vi har några veckor av riktigt risiga nätter bakom oss. Två hålögda föräldrar och en liten en som legat mellan oss och sparkats och gnytt i sömnen.

I början av veckan fick jag nog, så där på riktigt. Trött som en, ja, jag vet inte vad, pläderade jag för den lille - med hög röst - att nu är det slut. Att nu får han lov att sluta sparka och så får han också lov att vara tyst.

Och det tycks faktiskt fungera (tänk att det skulle vara så enkelt, varför testade jag inte tidigare?).

I natt vaknade jag av en ytterst vän viskning. Den lille undrade, med lite vädjan i röst, om han ändå kunde få alldeles pikilite mjölk. På finska hör jag viskningen "saisinko vähän maitoa?" - för svenska läsare, det är en väldigt artigt formulerad fråga.

Insert melted heart here.

torsdag 15 mars 2012

Ögonblick som etsat sig fast

Du får välja ett, bara ett, ögonblick som för alltid etsat sig fast i ditt minne. Vilket är det ögonblicket? Berätta, berätta!

Jag vill, naturligtvis, också vara med.

Det ögonblick som inte lämnar mig, det är ögonblicket då dörren till det familjehem där den lille inledde sitt liv, öppnades. Den lille, i famnen på en kvinna, tittade på mig med stora blåsvarta ögon.

Det ögonblicket, den bilden, kommer jag alltid att se.

Hej då!

Åh, en äldre dam gjorde det i butiken idag - hälsade på mannen i kassan med ett glatt hej då! Så hälsar jag också på människor då jag stöter på dem, folk brukar bli lite förbryllade och stamma fram ett "öh, vi träffades ju just, varför säger du hej då?"

Hej då!

Det har jag apat efter farmor Saga.

onsdag 14 mars 2012

Måste alla få vara föräldrar?

Läser om mamman som gav (tvingade) i sin treårige son lite cigg och öl. Artikeln finns här, med mammans ord som rubrik. Det skulle vara en rolig grej.

Och jag bara, skall verkligen precis vem som vill få vara förälder? Det finns stunder då jag inte tycker det.

Här går vi upp i vikt!

Trots att Beach2012 närmar sig med stormsteg, är det roligt att viktkurvan pekar uppåt!

Den lilles, inte min. Eller min kanske också pekar uppåt, men det är inte en rolig sak.

Så, den lille kan, som drygt två och ett halvt år gammal meddela att han är 95 centimeter över havsytan och väger in på 12,1 kilo.

(Red. anm. Ja, den som inte hängt med länge här, den lille har alltid varit en lättviktare, det är därför vi går på mellankoll för att kolla att han inte bantar i smyg.)

tisdag 13 mars 2012

Vet någon?

Vi sitter och hilmar med ögonen här, pratar om hur det var förr-i-världen, ni vet sjuttiotalet och allt det där.

En sak, ni tror det säkert inte om mig, men under en försvinnande liten del av mitt lilla liv, var jag satt att gå i söndagsskola. Det enda minne jag har av den tiden är att vi under advent var manade att lägga in pengar i en "julkalender".

Till min fråga; ordnas det sådant som söndagsskolor nuförtiden? Eller är söndagen en för dyr arbetsdag i våra kalendrar?

Och nej, varken jag eller den lille är på väg in i den heliga skolan. Jag är bara nyfiken.

Saker som måste irritera, del 2

Fortfarande, då typer vansinneskör i trafiken tröstar jag mig med ett "ja,ja hjärtattacken och det höga blodtrycket lugnar ner dem någon vacker dag". Ibland fantiserar jag ihop fula bilder där fartdårarna krockar alldeles framför ögonen på mig.

Jag kunde komma med en lista över a) hur typerna ser ut, b) vilka bilmärken som företräds och c) vad jag tror att männen (jo, det är män) jobbar med. Men, det är redan att vara elak, så jag låter bli.

måndag 12 mars 2012

En hjälpande hand

Due to snorinvasionen har jag ugglat inne i ett par dagar. Döm om min förvåning då årstider skiftat under min innevaro, det märkte jag då jag var ute på en obligatorisk sväng idag - det är ju vår ute.

Jag borde stanna inne oftare, hålls jag inne ett par dagar till så är det sommar till veckoslutet!

Saker som måste irritera, del 1

Alltså, det är ju inte speciellt behändigt att vara dunderförkyld och snorig och inte vara försedd med kunskapen hur man snyter näsan?

Red. anm. Jag kan alltså snyta mig, värre är den med den lille.

söndag 11 mars 2012

Vaknar man i tid, hinner man

Den lille vaknade vid femsnåret, arg som en spindel. Han blir alldeles rasande arg av snor i näsan. Är han tillräckligt arg börjar han gråta och då produceras det ju lyckligtvis mer av varan som var orsaken till att man var så arg in the first place.

Så, jag bara god morgon och efter det har jag kokat siskonkorvsoppa, gjort hemmafränäre med skrattande korvar, tvättat tusen maskiner med tvätt, städat tuppen, jobbat lite och ja, försökt lugna ner den där argbiggan med snor i näsan.

På tal om tennis, vet inte vad som hände, men comfort fooden - som jag delade med den lille argbiggan - det blev faktiskt ärtsoppa på burk. Nej, jag hade inte läst era kommentarer och det är något jag eller vi aldrig annars äter (varning för pretto, men äter vi ärtsoppa är den alltid gjord från scratch). Men, igår var jag med er!

lördag 10 mars 2012

Comfort food

Den längsta medlemmen i familjen kommer att vara ute på vift i kväll. Det innebär en möjlighet att inmundiga comfort food - inte på grund av mood swings, men helt enkelt för att möjligheten finns. Ja, för det finns - fortfarande - en del maträtter vi inte kan enas om, maträtter vi sällan eller aldrig äter då de båda fullvuxna är hemma.

Fungerar ni så? Att ni har "egna" maträtter?

Problemet just nu, det är att jag inte kan bestämma mig för vad som skulle sitta bäst i dag. Jag brukar köra den enkla pastan med lax och rom, gjord på smetanasås, men vet inte riktigt.

Så, comfort food, eller "egen maträtt", vad äter du då?

fredag 9 mars 2012

Freaking, f*cking, friday

Aamulehti avslöjar idag en stor pedofilhärva i södra Finland, tex. här kan du läsa mer om det.

Nioåriga barn har utnyttjats av fullvuxna män, en del av männen sägs vara familjefäder.

Nyheten känns som spikar under naglarna, som rivjärn mot hjärtat. Jag kan inte förstå, vill inte förstå, och det är helt rätt att jag inte förstår hur de här människorna "resonerar".

Nyheten av det här slaget är alltid vidriga, den här gången råkar nyheten beröra orter som ligger nära.

Och frågan, alltid samma fråga, vad kan jag göra för att det här inte skall fortsätta? Finns det något man kan göra för att vi inte skall behöva läsa nyheter som den här?

Lyssnar också på Radio Vegas nya dokumentärprogram "Radar", mer information om programmet här. Dagens program handlar om missförhållanden på barn-, skol- och fosterhem - ett program jag lyssnar på med hjärtat i halsgropen. Trots att vår familj inte alls är i den situation människorna i programmet är, så slår hjärtat ett extra slag. Vilken himlastormande tur vi har haft, vår lilla familj, vilken tur att vi fick den lille då vi fick den lille.

Uh. Jag hoppas att resten av fredagen skall innehålla glada nyheter, nyheter fulla av solsken och kärlek.

torsdag 8 mars 2012

En fråga inte så lätt att besvara

Vid ett tillfälle fick jag en fråga, eller två egentligen, som jag fann rätt svår att besvara.

Jag skulle gärna testa samma fråga på er, er som redan är föräldrar eller som ser fram emot att kanske bli det någon vacker dag. Frågan lyder (påminner lite om intervjuer inför eventuell ny arbetsplats); vilka är dina styrkor som förälder, och vad är du mindre bra på som förälder?

torsdag 1 mars 2012

Plötsligt händer det

Ok, du som avskyr blogginlägg om barn - hoppa över det här.
Du som avskyr uppdateringar om bajs - du skall så inte läsa det här.
Du som inte kan leva med kombinationen av dessa två i ett blogginlägg - gå vidare, här finns absolut inget för dig.

Ni andra (jag hör hur det ekar och det rullar sådana där ökentrasselbuskar över gatorna) ni kan luta er tillbaka och njutningsfullt inmundiga följande information:

Den lille har gjort tvåan fyra gånger på tre dagar. Fråga mig inte vad som hänt. Det "bästa" är att att två leveranser har anlänt då den lille just somnat för natten. Kan ni liksom tänka er hur rabiat ett paket på drygt nittio centimeter kan bli av att bli väckt på detta viset?

Over and far out.

Plockandet

Det är inte en klagosång, det är bara en reflektion.

Timmarna hemmavid är rätt få under vardagarna. Från och med det att jag kommer hem, vid femtiden till dess att den lille slocknar (det gjorde han på tre minuter i går, så det går galant) så är jag som en evighetsmaskin. Jag kan tömma diskmaskinen samtidigt som jag viker tvätt samtidigt som vi läser en tidning som förevisar dammsugare. Då jag sätter mig ner, då den lille är på vift med John B., då är det oftast första gången jag sätter mig ner efter att jag klivit över hemtröskeln.

Veckoslutet är egentligen än bättre. Efter det att jag stiger upp kan jag hålla på som en plockrobot som utför mer eller mindre roliga sysslor i fjorton timmar i ett sträck. Sysslorna kan vara allt från sim i simhallen med den lille till tvätt av hela veckans tvätt.

Fortfarande, det är ingen klagovisa, men rätt fjärran är genomsoven natt, sovmorgon och några timmars läsande och ett häng utan uppgift.