tisdag 12 mars 2013

Det stora lilla barnet

Vi har som bäst besök av en familj med barn, en liten en på ett år och fyra månader.

Det var många tankar som for genom huvudet då jag tittade på vår version av den lille tillsammans med den andre lille. Att det tyvärr är sant, att man glömmer så mycket.

Jag kan inte riktigt komma ihåg vårt barn som ett och fyra månader. Det finns naturligtvis mängder av foton och film, men jag måste titta på dem för att komma ihåg exakt hur vårt barn såg ut som bebis. Mer kommer jag ihåg hur det var då han började prata, hur hans personlighet har utvecklats. Är jag en typisk torris, eller?

Det var också fascinerande att se hur "stort" vårt barn blev då det fanns en mindre i huset. Bebisen råkade krypa in i väggen, med tårar som följd och den lille redogjorde för att han inte gjort något och hur det hela gått till. Jag hörde, eller såg, hur dagiset - på ett positivt sätt - lärt också honom att redovisa saker för fullvuxna.

Min lilla bebis. När blev han så här stor och förståndig?



Ljuvlig har han varit hela tiden.

2 kommentarer:

  1. fast man följer med utvecklingen så blir det nästan överväldigande ibland det där gångerna när man slås av HUR stora de plötsligt blivit.

    SvaraRadera
  2. Ja, man glömmer, därför skriver jag dagligen ner i ett häfte vad som hänt...och faktiskt så kommer man ofta ihåg exakt allt från dofter, ljud och känslor från vissa dagar då man återvänder och läser.

    SvaraRadera