Jag vill stilla tacka er för er tröst och stöd efter fredagens uppdatering. Alla kommentarer, samtal och sms tar jag till mitt hjärta och tar trösten till mig.
Det känns som om det är en av underrubrikerna för detta pågående år, jag är ledsen och får så mycket tröst, omsorg och kärlek.
Och jag som innerst inne inte är en ledsen människa, jag som enligt mig själv står ut med rätt mycket, erkänner gärna det. Att jag någonstans där på fredagkväll tyckte att det får vara nog, att jag inte tar mer av de här dödens uppdateringar under detta år, under den närmaste tiden. Att det är orättvist, att jag inte orkar med fler samtal av den här sorten. Och så grät jag, allt vad jag i gråtväg hade att gråta grät jag ut på fredagkväll.
Och tog er tröst till mitt hjärta. Intill mina högt aktade minnen av en älskad farfar lade jag er tröst. Det ledsamma alldeles intill det varma, precis som i livet.
Först nu läste jag ditt inlägg som var så vackert. Kramar och kärlek.
SvaraRaderaMaja, tack. Det är ju inget i den här saken som brådskar längre.
RaderaDu skriver så fint. Igen rinner tårarna ner för kinden och jag skickar dig många tankar och kramar. /Fua
SvaraRaderaFina Fua, tack för dina ord. Tar emot kram också, tack.
Radera