Mina hälar som kallas Akilles ropar på Hosianna och hjälp. Jag har packat ner och jag har packat upp och vi är inte ens färdiga. Mitt i flytten har ändå rört på sig så mycket att jag snart säger nattinatti och sover en andra natt i det som skall förvandlas till vårt hem. Än känns det mer som en lägenhet än ett hem.
Sisådär trettio flyttlådor tornar upp sig i diverse rum och det skall mycket till för att jag skall hitta något att sätta på mig då jag går på jobb i morgon, men det tar sig nog.
Saker som överraskar; då man byter från keramisk spis till induktionsspis så står man lätt där och kokar kvällgröt i en stekpanna. Vi har exakt en kastrull (av väldigt många) och en stekpanna som fungerar.
Men, det känns inte så illa, vi har ändå rökt lax i dag.
Och det är inget kodspråk för något annat än just det.
Mitt i allt detta, ett firande av den lilles fader. Samma stora, nej, enorma tacksamhet som alltid över att den här familjen får fira dagar som denna. I tankarna också denna gång de som inte ännu får fira, sin väntan och längtan till trots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar