Vet ni, det är nog rätt ruligt att få ett andra barn på detta helt nya sätt!
Förresten, som en del av detta FAQ, är det någon av mina läsare som har adopterat ett eller flere barn från Kina? Och för att vända på det hela - om det är någon som går i adopteringsfunderingar, visst vet ni att ni kan fråga precis vad ni vill som handlar om adoption och annat? Jag är ju inte galnare än att jag svarar på så gott som alla frågor!
Det är tusen och en frågor jag ställs och får svara på nu då den här nyheten är ute. En av de mest, ja, svårbesvarade, var om vi vill bli bekanta med Familjen X? För att familjen X är kinesisk, då. Ja ba: "uhum, vi har inte träffat le bebé ännu, vad sägs om att vi åker och tar en titt först?".
Så en av den lilles kanske blivande klassiker. Vi pratade, som man bör, om finskhästar tidigare i kväll. Efter att ha parlamenterat en god stund om finskhästarna frågar den lille: "Mamma, är de andra hästarna svenskspråkiga, då?"
Jo vet du, det kommer fler frågor efterhand (ibland blir man verkligt förbryllad, ibland lätt road, ibland ledsen): Vilket språk pratar du men hen? Kommer hen att lära sig svenska/finska? Var är hens riktiga föräldrar? You name it, de frågar. Det är bra att försöka ha en rad med fiffiga svar färdiga att leverera. För det mesta är nog alla vänliga och försynta med sina frågor, tur nog, men ibland blir man helt paff. Nu vill jag inte säga att det inte är ok att fråga, visst är det ok att fråga saker. Det är välkommet. Men ibland önskar man (som ad.förälder) att frågorna lite kunde filtreras. Speciellt är man glad varje gång man lyckas leverera ett fiffigt svar som nödvändigtvis inte svarar på själva frågan men gör att alla involverade känner sig tillfreds med situationen.
SvaraRaderaDet gäller att vara förberedd, håller med dig. Jag tycker också att det är mer än okej att ställa frågor, men kan bli förbluffad över hur privata en del frågor är. I vårt fall är det ju kanske den här tiden, före avresan, som en del frågor känns lite konstiga.
Radera