söndag 15 juni 2014

Skillnader i vardagen, del 3

Jag har alltid varit det, vi har som familj alltid varit det. De där irriterande typerna som alltid är i tid, god tid.

I en familj med två barn har jag upptäckt att saker plötsligt tar mycket tid (duh?). Det är hårfint, men hittills har vi alltid hunnit precis på utsatt tid. Har på känn att vi eventuellt, kanske, kommer att vara försenade någon gång, någon dag. Ber om ursäkt för det redan i förväg.

För övrigt tycker jag att det är väldigt ofint att vara sen, till till exempel ett möte. Tidstjyveri av värsta sorten.

3 kommentarer:

  1. Först av allt, ännu ett grattis till lillebror. Jag har alltid varit i tid, tills jag träffade min man..fick barn... så irriterande, då man hela uppväxten alltid var i tid. På jobbet är jag nog i tid, men här hemma. Du söta...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så skönt att höra att jag inte är den enda!

      Radera
  2. Hehe, jag som för det mesta anländer prick på minuten eller försenad kan tycka det är faslig irriterande med folk som dyker upp i förtid. Kunde de inte beräkna att JAG inte är färdig i förtid? ;)

    SvaraRadera