Den lille är, enligt en lite partisk mamma, väldigt empatisk. En sådan inlevelse, i det mesta. Lätt för att skratta, än lättare för gråt.
Vi tittade på naturprogrammet Avara luonto i går. Programmet handlade om manguster. I huvudrollen mangusten Colo. En busig liten prick, som i något skede av programmet kom från sin familj. Jag behövde bara titta på barnet för att inse att det var lite för mycket, jag frågade honom om det kändes lite svårt och som det var svårt. Han dök ner i min familj, grät oceaner, men ville ändå titta på resten av programmet.
Och till allas stora glädje klarade Colo av alla de äventyr som stod mellan honom och återföreningen med familjen.
Senare på kvällen, då jag nattar den lille, vänder han sig om och frågar mig;
Mamma, var kan man köpa en mangust?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar