söndag 21 september 2014

I andras ögon

Ni vet hur det fungerar, man läser ett inlägg och det blir kvar i huvudet, på ett sådant sätt att man måste åtgärda det.

Catzo skrev ett sådant i dag, hon funderar på beskrivningen av sig själv, du kan läsa det här och jag fortsatte fundera på det. Hur mycket jag lärt mig om mig själv då någon annan beskrivit mig, både sådant som varit roligt att höra och sådant som varit mindre roligt att höra.

Och tänkte det, hur fint det kunde vara om man tillät någon annan författa en beskrivning av sig själv.

Nu kan det hända att Catzo inte alls uppskattar det här och då raderar jag rubbet, men Catzo, om jag fick beskriva henne är något som;

Catzo är svart och vitt som går hand-i-hand. Stark och svag, hård och mjuk, tuff och söt. Knivskarp och rolig.

Det finns långa ögonblick då jag tänker att jag önskar att jag var som hon, att jag ens då jag var ung hade varit mer som hon. Det finns ögonblick, främst då Catzo öppnar en avgrundsdörr, då jag vill sätta en varm hand i ryggen på henne och säga att allt blir bra. I bloggvärlden står Catzo som det jag uppfattar hon är, oböjlig. Eller böjlig faktiskt, för har hon en gång knäat, så kan man och vill man räkna med att hon står upp igen.

6 kommentarer:

  1. Micaela jag älskar dig! Det här är det finaste jag läst på länge. <3

    SvaraRadera
  2. Jag vet ingenting om Catzo, men jag tycker om din beskrivning ändå, den är så kärleksfull.

    SvaraRadera
  3. Så jäkla fin och spot on. Får jag försöka mig på en beskrivning av dig?

    Micaela är stark, en av de starkaste personerna jag känner. En som vågar vara liten och svag, men som alltid står upp för en. Hon är rolig, kvick och analytisk. Ser och förstår, trots att hon inte alltid säger det högt. Åt alla.

    Med Micaela känner man sig alltid sedd.

    Förlåt om det blev töntigt, men kände stor kärlek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pep, jag läser absolut inget töntigt. Jag läser stor kärlek med stor kärlek.

      Tack.

      Radera