lördag 24 januari 2015

En fest för tre

Har tänkt på det under de senaste två åren, två år som präglats av död i min familj. Hur konstiga saker man kommer ihåg, så underliga detaljer det är som påminner mig om dem jag saknar.

Min mamma. Hon gick bort för fått två år sedan. Det jag tänker på då jag tänker på min mor, det är hennes hesa skratt. Jag hör henne skratta då jag tänker på henne. Jag ser hennes lockiga pannlugg framför mig, hur hon bannade håret, att det inte hölls på plats. Hur hon, under det som egentligen skulle vara den sista gången vi träffades, drog samma skämt hon alltid drog, att hon lagt på hullet.

Jag kommer ihåg hur hon, som alltid, under det besöket satt på golvet och lekte med den som i dag är storebror.

Min farfar. Älskade farfar Toivo som gick bort för drygt ett år sedan. Det som först dyker upp är farfars blick då han tittar på hen som i dag är fem år gammal. Barnet lekte vid och med farfar Toivos rollator och blicken farfar vilade på barnet, så full av kärlek. Och också farfar som betydligt yngre, där han ligger på frukostrasten och vilar efter lunch. På rygg, med händerna knäppta över bröstkorgen. De små puffarna, små lätta snarkningar. Sängöverkastet, en färg mellan laxrosa och rött och farfar. Farfars skratt, i synnerhet under julmiddagarna, då vi var några fler runt julbordet.

Farfars varma hand i min då vi inspekterar trädgårdslandet.

Farmor Saga, älskade farmor som jordfästs i dag. Hennes sätt att pilla in pappersnäsdukar under ärmen. Hennes sätt att klä på sig sina finsmycken då vi åkte ner till byn för att handla. Farmors speciella sätt att frysa in fisk. Hur jag, på ett tonårsdumt vis, förbjöd farmor att stryka ett linne jag skulle ha på mig. Hur jag ångrade mig, som jag skämdes för att jag sade mot henne. Under de senaste åren, farmors osäkra blick i min.

Så nära, men ändå redan så långt borta.

I dag är det, eller skulle vara min mors födelsedag. Jag firar den genom att säga ett sista farväl åt min farmor.

Någonstans samlas de tre kanske i dag, jag hoppas det. Jag hoppas att ni firar tillsammans, både födelsedagen och det faktum att ni nu sammanstrålar igen.

Jag saknar er.

4 kommentarer:

  1. Beklagar din sorg! Och tackar dig för att du påminde mig om pillandet av näsduk in under ärmen!

    SvaraRadera
  2. Tack! Och visst är det praktiskt, visst borde vi börja pilla in lite näsdukar under ärmen?

    SvaraRadera