Som jag lider med er, er som stressar inför jul.
Jag har aldrig, aldrig stressat över julen. Något år kanske det har varit knepigt att hitta den exakt rätta gåvan för någon speciell, men julstress - aldrig.
Eller jo, julstress ur ett annat perspektiv. Mina drygt trettio första år firade jag jul tillsammans med mina farföräldrar. Utan min egentliga familj alltså, brukar "chockera" med det som knoppinformation då och då, att jag aldrig firade en jul tillsammans med min mor. Men, jag firade alltså tillsammans med mina farföräldrar för att samtidigt träffa min far. Så kan det gå då ens föräldrar väljer att gå skilda vägar.
I det finns en viss stress inbakad, som barn visste jag inte hur julen hemma förlöpte (läs gärna inlägget nedan för förklaring). Kände ofta ett sting av skam för att jag firade så lugnt och traditionellt och varmt då jag inte visste om mina syskon hade en fridfull jul.
Jag gifte mig, mina farföräldrar blev gamla och flyttade till mindre boende och det blev lite meckigt att flytta in hos dem under jul. Så, jag förflyttade mitt firande till min nya familj, började fira tillsammans med min mans familj. Inte så mycket stress, mer ett dåligt samvete för att jag "lämnade" mina farföräldrar.
Men traditionell stress, över julmat, julklappar och sådant, inte alls. Inte i år heller.
