Begreppet "tid"

Det händer att jag blir både glad och förskräckt då jag tittar mig i morgonspegeln. Inte helt sällan är det min mor som blickar tillbaka på mig.

Några bångstyriga hår i silver, påsarna under ögonen som närmast tarvar en egen hållare. Nariga händer, fnasig hy. Den trötta blicken.

En blir ju inte yngre precis.

Dels är det årstiden, dels är det livet. En stor del av det är den faktiska åldern. Hoppas att ingen sätter latten i halsen, men insåg själv alldeles nyss att jag ligger närmare femtio år än fyrtio sådär i år mätt.

Vad fan ska man göra?

(Alltså det är inte på så sätt att jag lider av åldersnoja, men jag reagerar på att klockan tickar.)

Puma! var min första tanke. På med tightsen och ut på disco!

Min aversion mot leopardmönstrat är så stor att jag inte kan böja mig. Dessutom är jag redan gift med en man som är så mycket och tillräckligt mycket yngre än jag.

Ny bil! Cabriolet! var följande tanke.

Men jag behöver inte ny bil. Dessutom är det alldeles för kallt att köra omkring med en förlängare utan tak.

Så, vad gör jag?

Anmäler mig till en fotbollskola för fullvuxna.

Fullvuxna, mogen fallfrukt, eller vad man nu vill kalla oss.

Jag, som helst av allt vill vara ensam, som avskyr att göra något i grupp (i synnerhet att sporta). Jag som hatar att springa. Jag som har så dålig koordineringsförmåga att det är ett under att jag kommer framåt i takt som heter gå.

Fotbollskola. Så out of the box som det bara kan vara.

Jag har varit på två träningar. Jag har tappat mina stortånaglar och jag älskar det. Jag är ute som Bambi på den hala isen och jag älskar det.

Jag vill inte annat än gå på fotbollsträning.