måndag 21 mars 2016

Ibland får man lust att ta till tvålen

Det kanske är en del av er som funderar vad som hände med lillebror. Han figurerar ju rätt sällan på bloggen. Allt är bra, han är en handfull, mår bra och någon dag ska jag berätta mera.

Just i dag har jag lust att dela med mig av en av mina tankar, en av tankarna som är ursprungen just ur lillebror.

Han är adopterad från utlandet. Han har ett lite avvikande utseende på grund av både bakgrund och andra orsaker. Han är dessutom delvis finlandssvensk. Det går inte många dagar utan att jag funderar på hur hans framtid i det här landet kommer att se ut.

Skrev en längre text om denna rubbade värld och de otroligt konstigt funtade fullvuxna som går omkring här (och är förtroendevalda och ansedda och det ena och det andra) och beter så att man vill ta fram tvålen och tvätta munnen på dem. Du kan läsa texten här, en ledartext för tidningen, om du vill.

4 kommentarer:

  1. Jo nej, det finns en och annan politiker som borde få sig en dos av sin egen medicin. Snacka om House of Cards politiker som bara vänder seglen efter den politiska vinden.

    Min äldsta, går nu i förskolan, ska snart ut på egen hand i den värld vi lever i. Hittills har vi/han klarat sig relativt bra utan otrevliga rasistiska påhopp. Men vad händer sedan när mamma och pappa inte är där? Idag tittade vi tillsammans på vad Valtteri hade att säga i morgonnyheterna. Att för sin 6-åring behöva berätta att det tyvärr i världen finns människor som kanske kommer att se negativt på hans utseende och uttrycka sig otrevligt om det. Att det. Sorgen i mitt hjärta.
    Men med paralleller i diskussionen till Nelson Mandela och allt han stod för och kanske det kan finnas en lärdom i detta som inte alla andra barn får hemifrån. Det att det inte är ok att hacka på andra, oberoende hur man ser ut eller varifrån man kommer. Att man ska stå på sig och berätta om eventuella orättvisor. Gissar (och nu kanske det är jag som har fördomar) att det tyvärr är så att det inte är alla föräldrar som pratar om dessa svåra men viktiga saker med sina barn.
    -Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har själv försökt ta in det som kanske uppfattas som annorlunda i så många sammanhang som möjligt med våra barn. I fråga om kärnfamiljens många utformningar, olika utseenden och olika åsikter. Inom hemmets fyra väggar faller allt i god jord hos sexåringen, men jag märker ju det. Ju större barnet blir, ju mer barnet umgås utan vår närvaro utsätts också helt vanliga, kanske liberala, åsikter och barnet själv tvingas väga gott mot mindre gott. Bävar för de dagar då barnen ska "klara sig själva", men det måste de ju få göra. Satsar på att bygga så stadigt som möjligt före det, men är osäker på att tiden räcker till för att bygga i den takt det behövs.

      Radera
  2. Påhopp som påhopp, det är ju inte bara barn med avvikande utseende eller ursprung från annat land som utsätts för kommentarer och mobbning. Och vice versa, tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant. Påhopp är aldrig okej. Men, påhopp på barn - oavsett "orsak" - har jag speciellt svårt för.

      Radera