fredag 15 april 2016

Får jag komma hem till er (och leka)?

Jestas, så jag älskar det här.

Storebror är redan så stor så det handlar ganska mycket om kompisar, att leka efter förskolan, gå hem till kompis, kompisar som kommer hem till oss. Det är ljuvligt, jag är så glad att vi dels bor i något som en liknar en Lindgrensk Bullerby, att man faktiskt går upp till kompisar och bara ringer på dörren och dels det att barnet har kompisar (ni vet, den ständiga ångesten över att ens barn skulle vara ensamt...)

En sak jag noterar både i mitt eget barn och andras barn, är att det ganska snabbt blir en fråga om när lekandet, det historiska (?) och fysiska övergår till det som är nutida lek, skärmtid. Ganska snabbt blir det en fråga om när man eventuellt kan få börja spela.

För att göra det lätt för mig själv har jag gjort upp en princip med barnen. Kommer man hem till oss för att leka, då leker man åtminstone halva tiden. I många fall slukar leken hela tiden man stannar hos oss, men det händer också att halva tiden går åt till spel. Det har fungerat bra hittills, än har inte antalet kompisar som dyker upp bakom dörren minskat. Det är ju sådant här som också kan framkalla den där "jag-har-förstört-mitt-barns-hela-barndom-ångesten", tänk om det att jag håller fast vid våra principer leder till att ingen vill komma hem till oss längre? Ja, ja. Då får man svarva lite.

Lika rolig är jag som morsa då barnet går hem till någon annan. Inte så att jag bestämmer hur tiden tillbringas, men jag är stenhård på att barnet inte ska spela spel som inte är gjorda för honom, mätt i åldersgränser då.

Vi diskuterade det här så sent som igår med barnet och han tog det inte bara bra, han bad mig dessutom diskutera det här med den fullvuxna mottagaren i andra ändan. Vilket värmde mitt hjärta. På något sätt tolkar jag det här som om han ogärna lämnar detta mitt beslut i bara barnens händer, att han känner sig tryggare om alla fullvuxna är med i samma båt.

Så, välkomna hem till oss bara.

1 kommentar:

  1. Tack för Inbjudan, men finns där kvar av gammla Barnens Önskekonsert-programm, som detdär från oktober 1995, då femmårig Pojke från Esbo, skulle hämta en apa till dig till Gåva, som skulle såva brädvid dig i din säng och gå och kissa i lådan, till vilket du svarade, att den nog är välkommen att såva i din säng, men måste alltid komma ihåg, att gå och kissa i lådan. Monne Pojken, har adopterat någon Individ, då han blivit stor? Men föreslå någon gång till Kompisarna och -Storebror, att Ni skulle lyssna på något från Yles Lävande Arkiv sådär som motvikt till det äviga tittandet på skärmen, eller att spela utan skärm, så ser Ni, vad de säger.

    SvaraRadera